Stilla Storm
|
Stilla Storm är min andra bok.
Henrik hittar sin bäste vän död på jobbet. Han tror på mord, Nästan alla andra tror på självmord. Den mördades fru vill inte ens utreda hans död. Snart förstår Henrik att mycket pekar på att han själv är den mest troliga mördaren. Det lagom överviktiga och till sina bästa år komna gänget envisas med att kalla sig grabbar. De vill njuta av varandras sällskap, segling, god mat, sol, gitarrspel och sång. Ännu en gång dras de motvilligt mot faran men kan inte låta bli att lägga sig i. Gillar du segling, Bohuslän, vardagliga och mysiga hjältar som inte alltid gör allt rätt och ond bråd död så gillar du Stilla Storm. Det enklaste och smidigaste sättet att beställa Stilla Storm är att Swisha till 1230701607 eller betala på PG936993-5.
Vill du hellre ha den som E-bok Klicka här. Givetvis vill jag att den ska bli ljudbok också. Provlyssna på ett kapitel här. |
Läsarkommentarer (Finns inte så många än...)
"Köpte 2 böcker av dig på väderöarna när du körde förbi med Gummibåten. Riktigt bra båda 2 och väntar redan på nästa 👍 Gillar blandningen av miljöer, segling och hav samt spänning😊"
"Vad du än gör eller inte gör sluta inte att skriva böcker!!! "
"Plötsligt har det hänt...jag som aldrig läser böcker har läst dina böcker och de är ju skitbra"
"Hej. inhandlade två böcker av dig i Lysekil, Under ytan samt stilla storm. Jag har nog läst över femtio deckare, dessa var helt suveräna. Tackar för god och spännande underhållning. Ser fram mot kommande utgivning från dig"
"Vad du än gör eller inte gör sluta inte att skriva böcker!!! "
"Plötsligt har det hänt...jag som aldrig läser böcker har läst dina böcker och de är ju skitbra"
"Hej. inhandlade två böcker av dig i Lysekil, Under ytan samt stilla storm. Jag har nog läst över femtio deckare, dessa var helt suveräna. Tackar för god och spännande underhållning. Ser fram mot kommande utgivning från dig"
Smygläs lite...
– Sschhh väck inte pappa, sa Sofie.– Jag är tyst, svarade Per och blängde surt på sin storasyster. Jag går och plockar blommor på tomten.
– Ta bara dem som växer i rabatten vid potatislandet. Där finns det massor, sa Sofie och gav sin bror en sax.
Sofie tog fram sin pappas favorityoghurt och hällde upp lite av den i födelsedagsskålen, en rödblommig porslinsskål som hängt med sedan Ingrid var barn. Mamma Ingrid kom smygande nedför trappen. Hon log av stolthet. Vilka fina barn vi har, tänkte hon.
– Vad duktiga ni är, viskade hon. Bäst att vi snabbar på lite. Hans väckarklocka ringer vilken sekund som helst. Hon kramade om Sofie och pussade henne lätt på huvudet och gjorde detsamma med Per när han kom in med blommorna, några prästkragar, några gräslöksblommor, lite kirskål och några maskrosor. Hon tog fram en liten vas och Per stoppade försiktigt ned blommorna i den och hällde på vatten. Sofie öppnade garderobsdörren i hallen och tog fram presenten hon slagit in kvällen innan. Hon visste att pappa visste vad det var för present, han hade ju köpt den själv, men det gjorde inget. Det var precis samma sak som det där med att låtsas sova. Alla vet att man är vaken men man måste låtsas att man sover. Det liksom ingår, tänkte hon.
Tallriken, blommorna, en macka och presenten ställdes på en bricka med ett sjökort över Bohuslän tryckt på. Pappas favoritbricka, tänkte Sofie. Sofie och Per tittade på varandra utan att säga något och kom överens om att Sofie skulle bära brickan. De smög försiktigt uppför trappen och fram emot dörren. Å vad pappa kommer att bli överraskad, tänkte Per och fnissade inombords. Han tittade upp på sin mamma som nickade åt honom att öppna dörren.
– Ett, två, tre…. Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade år…..
Per öppnade försiktigt dörren och klättrade upp i sängen till sin pappa. Han är otroligt bra på att låtsas sova, tänkte han och drog av honom täcket från huvudet.
– Javisst ska han leva, javisst ska han leva, javisst ska han leva uti hundrade år.
Per tog tag i sin pappa och ruskade om honom men han ville verkligen inte vakna.
– God morgon, älskling. Grattis på födelsedagen, sa Ingrid och tog tag i hans axel och vred över honom på rygg. Hans ögon var uppspärrade.
– Mamma, pappa är alldeles kall, sa Per.
Skriket som kom över hennes läppar var öronbedövande.
– Ta bara dem som växer i rabatten vid potatislandet. Där finns det massor, sa Sofie och gav sin bror en sax.
Sofie tog fram sin pappas favorityoghurt och hällde upp lite av den i födelsedagsskålen, en rödblommig porslinsskål som hängt med sedan Ingrid var barn. Mamma Ingrid kom smygande nedför trappen. Hon log av stolthet. Vilka fina barn vi har, tänkte hon.
– Vad duktiga ni är, viskade hon. Bäst att vi snabbar på lite. Hans väckarklocka ringer vilken sekund som helst. Hon kramade om Sofie och pussade henne lätt på huvudet och gjorde detsamma med Per när han kom in med blommorna, några prästkragar, några gräslöksblommor, lite kirskål och några maskrosor. Hon tog fram en liten vas och Per stoppade försiktigt ned blommorna i den och hällde på vatten. Sofie öppnade garderobsdörren i hallen och tog fram presenten hon slagit in kvällen innan. Hon visste att pappa visste vad det var för present, han hade ju köpt den själv, men det gjorde inget. Det var precis samma sak som det där med att låtsas sova. Alla vet att man är vaken men man måste låtsas att man sover. Det liksom ingår, tänkte hon.
Tallriken, blommorna, en macka och presenten ställdes på en bricka med ett sjökort över Bohuslän tryckt på. Pappas favoritbricka, tänkte Sofie. Sofie och Per tittade på varandra utan att säga något och kom överens om att Sofie skulle bära brickan. De smög försiktigt uppför trappen och fram emot dörren. Å vad pappa kommer att bli överraskad, tänkte Per och fnissade inombords. Han tittade upp på sin mamma som nickade åt honom att öppna dörren.
– Ett, två, tre…. Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade år…..
Per öppnade försiktigt dörren och klättrade upp i sängen till sin pappa. Han är otroligt bra på att låtsas sova, tänkte han och drog av honom täcket från huvudet.
– Javisst ska han leva, javisst ska han leva, javisst ska han leva uti hundrade år.
Per tog tag i sin pappa och ruskade om honom men han ville verkligen inte vakna.
– God morgon, älskling. Grattis på födelsedagen, sa Ingrid och tog tag i hans axel och vred över honom på rygg. Hans ögon var uppspärrade.
– Mamma, pappa är alldeles kall, sa Per.
Skriket som kom över hennes läppar var öronbedövande.
